Syskongrubblerier

Eftersom jag inte har nåt konkret steg i projektet att fundera på just nu, så ägnar jag mina bärplockningsturer och promenader åt att Grubbla istället. Hurra. Not.

Då jag reserverade sperman, reserverade jag även med tanke på ett eventuellt framtida syskon. Funderar mycket på syskons åldersskillnader just nu. Främst på om man kan ha nån glädje av sitt syskon även om åldersskillnaden är lite större. Oroligt suger jag åt mig allt som folk nämner om sina syskon – i sommarprat, intervjuer, i verkliga livet. ”Jaså, det är sju år mellan dem. Hurdan relation verkar de ha? Fick de alls ut nåt av varann som yngre?” I de allra flesta fall har de ju varma och nära relationer. För jo, mellan mig och mina syskon är det 2 och 3 år, och det medförde att vi kunde leka med varandra som barn (och därmed inte behövde underhållas av våra föräldrar). Men. Och det här är ett helt ENORMT MEN. Jag KAN inte som ensam förälder leka med mitt barn all dess vakna tid. Det bara inte går. Barnet MÅSTE kunna underhålla sig själv, i alla fall ibland. För jag måste laga mat och diska och städa och tvätta ‘n’shit. Och nån gång gå på vessan också. Men jag kan inte heller skaffa ett syskon inom ett par, tre år, för dels kommer jag inte att ha hunnit spara ihop till en ny behandling på den tiden, och dels KAN jag inte ha en trotsande treåring och en gravidmage/spädbarn samtidigt. Ingen av oss skulle må bra av det. Mår mamma skit mår barnen skit. Det äldre barnet måste ha hunnit bli någorlunda självgående och möjligt att resonera med innan jag kan ta hand om en bebis igen. Så därför blir åldersspannet antagligen minst 4-5 år.

Men här är det viktigt med förebilder. Jag tycker förstås att min egen familj är den bästa familjemodellen som finns, men i just det här fallet mår jag faktiskt bäst av att inte ha den som förebild. (Och ska jag leva upp till den modellen är det ändå kört för länge sedan, med tanke på att mina föräldrar träffades i tonåren och fick första barnet kring 25.) Jag borde se på andra, på syskon med större åldersskillnader och på ensambarn som trots allt inte har haft helt urusla barndomar. Min unge får, åtminstone till att börja med, hålla till godo med kompisar, kusiner och ev. småkusiner.

Och som loppukevennys, lite svordomar: Alltså vad jag kan HATA när folk som lever i (till synes) lyckliga parförhållanden och delar på bördan och kan ha gratis babyfabrik varje jähähääävla natt säger hur viktigt det är med syskon och hur PRAKTISKT det är när de kommer tätt. FUCK YOU. Aija, den biten har ni ju tagit hand om redan. Nå, SIII ER I REVEN då. Sääättän. (Eller nåja, disclaimer: ingen har faktiskt sagt så till mig. Men jag har för mig att det är det folk i allmänhet tycker. Och man mår ju så bra av att gå omkring och ta på näsan av sånt som man föreställer sig att folk i allmänhet tycker… :P)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s