Oro för en fördömande omgivning

Har insett en sak: det jag är allra mest rädd för i det här projektet hänför sig varken till min egen ork eller till barnets utveckling, utan till omgivningens inställning. Jag tror att jag själv, min familj, släkt och vänner kan ge barnet en trygg, sund och lycklig uppväxt. Men så finns ju alla andra. Det här är en liten ort, och jag vet inte hur snacket kommer att gå eller hur mitt barns blivande dagis- och skolkamrater kommer att se på att mitt barn saknar en pappa. Mitt barn kommer definitivt att avvika från normen på minst ett sätt, och tyvärr får man skit om man avviker från normen. Jag själv gick aldrig i dagis och har annars också förskonats från mobbning, men så har jag ju varit ”normal” också. (Å andra sidan – att vara normal är inte heller någon garanti för att slippa bli mobbad.) Jag föreställer mig en situation där de andra dagisbarnen är för små för att förstå och mitt eget barn är för litet för att förklara, men alla är tillräckligt stora för att uppfatta att det är något skumt, konstigt och fel att inte ha en pappa. Jag kan ju inte vara med och förklara och upplysa och skydda hela tiden, och mitt barn har inget ansvar att folkbilda alla trångsynta människor. Det är ju inte barnet som har gjort det här valet, utan jag, så det är jag som bär hela ansvaret, och skulden, om man så vill.

Alltså gaaah. Människor kan vara så grymma. Kan inte alla bara acceptera varandra? Jag hoppas verkligen att det här är obefogad oro, och att barnets kompisar ba’ ”Aha, du blev till hos tant doktorn och har ingen pappa. Ok! Ska vi leka inte-röra-marken?”

 

Annonser

2 thoughts on “Oro för en fördömande omgivning

  1. I mina barns dagvårdsgrupp fanns en pojke som inte hade en pappa. Han var inte död eller annars bara försvunnen (t.ex genom skiljsmässa) utan barnet Hade ingen pappa. Min 4-åring förklarade bara en kväll att X har ingen pappa. Jaha? Ja, han har bara en mamma. Så var det inte mer med den saken. Det var en självklarhet och han hade inget behov av att fundera mera på det. Barn fördömer inte. Barn är öppensinnade och totalt fördomsfria. Det är helt fast i hur deras föräldrar/omgivning lär dem att de ska reagera.

    Gilla

    • Tack för din kommentar! Ja, jag anar nog att det förhåller sig på det viset, men det är ändå skönt att få det bekräftat av någon med erfarenhet. Så då gäller det bara att hoppas att barnen i den här staden har kloka föräldrar! 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s