Med rätt att klaga

Jag läser ganska mycket bloggar, böcker och diskussionsforum om barnlöshet och singelliv av olika slag, och har noterat en sak: Singlar/barnlösa och par/föräldrar verkar tävla om vems liv som är jobbigast, och skuldbelägger gärna Den Andra Sidan för att (man tror att) de inte förstår att värdesätta det de har.

Till exempel: En utvakad och stressad småbarnsmamma ser på den ofrivilligt barnlösa singeln och tänker att HON måste vara lycklig, som får göra vad hon vill när hon vill och sova så mycket hon vill, så hon ska då faaaan inte komma här och klaga. Den ofrivilligt barnlösa singeln däremot ser på den stressade småbarnsmamman och tänker att HON måste vara lycklig, som har en man att älska och barn som hon får se växa upp, så hon ska då faaaan inte komma här och klaga.

Jag tycker att man visst (faaaan) ska få komma där och klaga, både på barnlöshet och på småbarnsliv. För ens eget största bekymmer är alltid ens eget största bekymmer, och det försvinner tyvärr inte av att någon annan är avundsjuk på en eller har större bekymmer. Inget blir bättre av att man skuldbelägger den som behöver prata av sig och lätta på trycket. Tror singeln verkligen att den klagande mamman inte älskar sina barn? Tror mamman verkligen att den klagande singeln inte tycker det är bekvämt med sovmorgnar och frihet? Klart man får och kan tycka vad man vill, men den andra människan mår sällan bättre av att få ens tyckande upptryckt i fejset. Man får säga: ”Du ska inte klaga på barnlöshet, barn är jättejobbiga!” bara om man själv ångrar att man fick barn. Och omvänt – man får säga: ”Du ska inte klaga på småbarnslivet! Vi är minsann många som skulle göra vadsomhelst för att få vara i din situation!” bara om man tycker att det är både hälsosamt och inspirerande att inte hinna sova, äta, skita, duscha eller tänka en egen tanke på typ 10 år.

Och nu kommer det humanistiska velandet in i bilden – å ena sidan, men å ANDRA sidan, så slutsatsen är… pleh! För jag skrev ju alldeles nyss att man VISST ska få klaga, men jag försvarar samtidigt dem som tycker att Den Andra Sidan minsann inte ska klaga. Jag vet så väl att man blir missunsam och bitter av att se folk gnälla fast de har det där man önskar sig så hett. Alla andra aspekter blir irrelevanta: man får tunnelseende och sätter allting i relation till det som man själv saknar. Jag gör det också – jag tänker att alla som lever i ett parförhållande på nåt vis är immuna mot all världens bekymmer, vilket förstås är trams, men det sitter i ryggmärgen. Vantrivs hon på sitt jobb? Men Han kan ju stötta henne, så hon ska inte klaga. Dras hon med en sjukdom? Men Han kan ju hjälpa henne, så hon ska inte klaga. Lider hon av dålig självkänsla? Men Han älskar henne ju, så hon ska inte klaga. Har hon ekonomiska bekymmer? Men Han kan ju bidra, så hon ska inte klaga. Sörjer hon? Men Han kan ju trösta henne, så hon ska inte klaga. Blir hon misshandlad av sin man? Men Han kan ju… Aija. Ok, kanske inte i det fallet då. Men ni fattar poängen!

Ja-a, int e de lätt. För man måste få klaga, och man måste få vara avundsjuk, och man måste få tycka synd om sig själv, men man måste också ibland kliva ut ur sin bubbla, ta ett steg tillbaka och få perspektiv på tillvaron så att man inte blir alldeles odräglig. Men sen måste man få återgå till sin bubbla, om man behöver det. Att vara människa bland andra människor är inte alltid någon läpihuutojuttu (”genomskriksak”, betyder typ barnlek).

Men eftersom min egen verklighet för tillfället är den ofrivilligt barnlösa singelns, så är jag förstås på de ofrivilligt barnlösa singlarnas sida. För mig smäller familj högre än frihet och sovmorgnar (trots att jag älskar frihet och sovmorgnar och kommer att sakna dem djupt om de tas ifrån mig), så jag tycker ändå att de ofrivilligt barnlösa singlarna har liiiiitelitelite mer rätt att klaga än föräldraparen. Men jag kanske ändrar åsikt om jag får barn: då kommer jag antagligen att tycka att VARKEN föräldrapar eller barnlösa singlar ska klaga – då är det bara de ensamstående föräldrarna som har rätt att klaga. 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s