Nej till nojor

Idag frågade jag min vän google vad för mat man ska undvika när man är gravid. Bland svaren fanns: strömming, lever, linfrön och kaffe. Och vad har jag ätit den senaste veckan? Jo, strömming, lever, linfrön och kaffe*. Bra där. 😛 Men jag skrev redan i inlägget om folsyran att jag vägrar bli nojig, och det vägrar jag fortsättningsvis att bli. Jag tänker förstås undvika alla de där livsmedlen i fortsättningen, men jag tror inte att en stackars strömmingsfilé hit eller dit spelar någon roll.

Jag har fått tid för ett tidigt ultraljud 16.11, som är vecka 7. Sköterskan jag talade med tyckte inte att något blodprov behövdes. Innan vi la på frågade hon av ren nyfikenhet om jag hade tagit några hormoner under föregående cykel. Det kändes väldigt fint att kunna säga att inseminationen gjordes i helt naturlig cykel, och att det var andra försöket. ”Oj grattis, ibland bara fungerar det tydligen!” kvittrade hon tillbaka. Jo, tydligen! 😀 Jag känner mig otroligt lyckligt lottad. Om jag hade några kroppsnojor tidigare, så är de som bortblåsta nu. Min kropp fixade att bli gravid, bara sådär. Då spelar det fan ingen roll om magen putar lite från förut! Min kropp är officially awesome, för att slänga sig med såna där moderna uttryck som gör mig till en pinsam tant i de coola kidsens ögon. Men det är väl en förälders uppgift att vara pinsam, så det är bäst att börja öva i tid! Muahaha. 😉

*De som känner mig vet att jag inte dricker kaffe, men det finns ett sötsliskigt iskaffe som är mer som kakao som jag dricker ibland. Och med ibland menar jag ett paket vartannat år. Och förstås skulle 2016/2017-paketet inhandlas just före mitt livs första graviditet. Bra där, igen. 😛

Annonser

Det ser bra ut

Jag har en ny hobby – kissa på stickor! Jag har några graviditetstest kvar och tänker använda slut dem, för det är så roligt att se det där strecket uppenbara sig på stickan och jämföra med gårdagens sticka. Det blir starkare för varje dag, precis som det ska. Officiell testdag är imorgon, men plusset är redan så tydligt att jag meddelade kliniken idag. Nästa steg blir väl ett blodprov för att bekräfta att jag är gravid och kolla att hCG-nivåerna är som de ska.

Medan jag väntar på att få tid till blodprov, kan jag roa mig med att skratta åt den här videon. 34 sätt att stava ”pregnant” på 2 minuter. Gå ni och gör detsamma! (Jag är hädanefter PREGANTE!) https://www.youtube.com/watch?v=EShUeudtaFg

(Förresten: Graviditetstest på tyska är Schwangerschaftstest. *torkar spott runt munnen*)

Plus!

DPO 13 idag, och här är dagens sticka. Det ser ju nog definitivt lovande ut! Där ser man, man ska inte testa för tidigt, man får bara feil i huvu. Kanske det ändå blir en midsommar på standby? 😀

plus

Testerna så här långt

stickor

Kort kvällsuppdatering! Så här ser raden ut just nu. Uppifrån DPO 12 (den oläsliga blobban är en tolva, det syns ju tydligt 😛 ), 11 och 10. Om man lyser genom stickorna syns det ju att nånting har hänt. Den stora frågan är om detta nånting tänker fortsätta hända eller inte. Jag är så nervös att jag inte ens vill ha godis längre. Bara att vänta och se och kissa på stickor och glo på wc-papper!

Plus? Minus? Jo? Nej?

Nu ser det ut som följer: fredag svagt plus. Lördag minus. Söndag svaaagt plus igen, men svagare än fredagens. DPO 12 idag, och beräknad mens. Ingen mens, och inga tydliga plus heller. Man borde inte hålla på och plåga sig med tester före officiell testdag (som är först på torsdag), men jag kan inte låta bliiiii. Test-masochist. 😛 Jag vet att hCG-nivåer är individuella, men på basis av ”alla” andras tester som jag bildgooglar nätterna i ända borde DPO 12 ge ett ganska tydligt plus redan. Inte ett som man bara ser i motljus.

Så att jag vet inte jag. Jag fortsätter att hoppas på plus och räkna med minus. En sak är i alla fall säker, och det är att jag aldrig förr har studerat wc-papper så noggrant som nu. 😀

Tidigt missfall/kemisk graviditet?

Jag tror att det inte lyckades den här gången heller. Jag kunde inte hålla mig från att börja testa i förtid, och jag fick faktiskt ett jättesvagt plus på fredag morgon, dvs. på DPO 10. Problemet är att det var negativt igen när jag testade på lördag morgon. Jag har alltså haft lite hCG i kroppen, vilket tyder på att en befruktning har skett, och det är ju en bra sak i sig. Men nånting har antagligen gått snett och produktionen av hCG har avstannat, dvs. det har skett ett tidigt missfall eller en kemisk graviditet, vad man nu ska kalla det. Sådana lär vara väldigt vanliga. Förstås kommer jag att fortsätta testa tills mensen kommer, för så länge mensen är borta lever ett litet hopp kvar, men den är inte ens sen ännu så jag tror tyvärr det bara är en tidsfråga innan den dyker upp.

Det känns förstås uselt. Jag hann redan bli glad och hoppfull när jag såg mitt svaga plus på fredagen, och tog nästan för givet att det skulle bli starkare på lördag. Natten mellan fredag och lördag hade jag svårt att somna, och sen drömde att jag gick runt till vänner och släktingar och berättade glada nyheter. Men det är bara att bryta ihop och gå vidare! Jag har fortfarande några försök kvar och äggen och spermierna klarar uppenbarligen av att finna varandra, vilket är bra att veta. En fördel med detta är att jag kan fira midsommar på stugan nästa sommar utan att behöva oroa mig för att förlossningen sätter igång mitt i grillandet eller bastubadandet! 😛

Kakkahumor och katterapi

Idag är det DPO 9, dvs. två eller tre dagar till beräknad mens och jag håller på att krypa ur skinnet. Då är det bra att gå ut och få tankarna på annat, så jag gick till butiken för att köpa ”mat”. Ni vet den där maten som säljs i blåa 200-gramsplattor. Jag tog en genväg över gravgården. Nog är det en svindlande tanke att alla kroppar som ligger där under gräsmattan en gång har börjat som ett ägg och en spermie. Och att alla som någonsin börjar som ett ägg och en spermie i nåt skede kommer att vara lika döda som kropparna under gräsmattan. Också jag och det lilla pyret som kanskekanskekanske bor mellan min urinblåsa och mina tarmar. Ja, det vore förstås vackrare att säga ”under hjärtat”, men i praktiken börjar vi alla våra liv mellan piss och skit, för att uttrycka det aningen vulgärt. Ursäkta, men kakkahumor hjälper mot nervositet. 😛

En annan sak som hjälper mot nervositet är att paja katter. Jag gick där på gravgården och tänkte: ”Jaa-a. Liiiivet. Dööööden. Den Vägen Skall Vi Alla En Gång… Kisse! Kiiiiisseeeee! Kisskisskiss! Kom kom! Ja är du en FIN kisse? Får man paja dig? Jåååååå det fååååår man, vilken fiiiiiiin kisse du är! Nu fick jag vita hår på mina svarta byxor, det gör ingenting, ja du är en sööööt liten kisse! Aj nu ska jag klia dig på maaaagen också (aj aj inte klösa), vilken fluffboll, ja du är en så mjuuuk o muschi liten muschimusch!” Och så var humöret och tankarna återställda igen för ett par timmar. 🙂