Lättkränkt förmiddag

Ibland brukar jag ägna mig åt ett nöje som jag kallar föraktfull förmiddag. Det låter ju hemskt, men går bara ut på jag noterar ett dumt fenomen eller citat i nyhetsflödet och sen föraktar jag det en stund inför mina vänner på facebook-chatten. Det är mycket befriande, i alla fall för mig. Vad mina vänner tycker vet jag inte. 😛

Nåja, de senaste dagarna har jag istället ägnat mig åt lättkränkt förmiddag. Och nu följer ett lastbilsflak med garderingar: Jag vet att jag missar huvudpoängen och att det finns värre problem och att jag tar på näsan av petitesser och att barn svälter och har jag inget bättre att gnälla på kan jag hålla käften. Såja.

Nu till saken: Räddningsmyndigheterna i Finland kör just nu en kampanj i sociala medier, med målet att få folk att köra försiktigare vid olycksplatser där brandmän, ambulanspersonal och polis jobbar. Kampanjen heter ”Älä aja meidänkään päälle!” (”Kör inte på oss heller!”) och jag applåderar initiativet och hoppas att bilisterna skärper sig.

Det som jag dock stör mig på är följande argument: ”Kör försiktigt när du ser blåljus, för det är någons mammor och pappor som jobbar där på vägen!”. Och mitt förnuft fattar ju självfallet att det är ett retoriskt knep att vädja till folks känslor och därmed få budskapet att gå fram effektivare. Många kan relatera till att ha barn, och nästan alla kan relatera till att ha en mamma eller en pappa. Men ändå kan jag inte låta bli att dra in ett mindre ärtland* i näsan och tänka: ”Jaha, men de som saknar barn får man alltså fritt köra på, och de som till råga på allt är singlar kan man dessutom gärna backa över och köra på en gång till eftersom ingen ändå kommer att sakna dem.”

Jag veeeeet att de inte menar så. Och jag veeeeet att jag tar på näsan bara för att jag själv inte har barn. Om jag hade barn (dvs. om jag hade följt standardformuläret där både man och barn pliktskyldigt infinner sig utan problem eller väntetid) skulle jag antagligen själv gå omkring och trycka upp barn-argumentet i fejset på folk. Och samtidigt fattar jag att det faktiskt kan ha mer förödande konsekvenser om en småbarnsförälder dör än om en barnlös singel dör. Jag tror t.ex. inte att någon av mina anhöriga skulle hamna i dåligt sällskap och börja knarka om jag dog nu, men om jag efterlämnade ett minderårigt barn kanske barnet skulle göra det. Men kan man inte bara låta människor få ha ett okränkbart egenvärde i sig själva, utan att spela på deras civilstånd? Alltså inte: ”Kör inte på folk, för de har barn!”, utan: ”Kör inte på folk, för de har ett liv!”.

Nåja, när jag nu hastigt ögnade genom kampanjens foton på instagram, så hittade jag förstås inte en enda bild med barn-argumentet. Där ser man – man snappar upp en bisats i en videosnutt eller fb-kommentar, sticker in sin allra ömmaste tå under den, blåser upp det hela och Blir Kränkt. Det är väl ett sätt att skydda sig: man vill tillhöra normen men gör det inte, och därför går man omkring med taggarna färdigt utåt och (miss)tolkar alla kommentarer från normfolket som anklagelser, kritik och förakt. (Fast där borde jag verkligen inte uttala mig alls, för jag uppfyller själv så himla många andra (västerländska) normer (t.ex. vit, hetero, utbildad, fysiskt och psykiskt frisk, normalbyggd, körkort, sätter wc-rullen med pappersändan utåt) att jag inte ens vill veta hur många människor jag under mitt liv trampat på tårna av pur obetänksamhet.)

För att återgå till ämnet, så har kampanjen också sloganen: ”Meitä on monta muttei yhtään ylimääräistä” (ungefär ”Vi är många men inte en enda är överflödig”), och den tycker jag är bra eftersom den inkluderar alla som jobbar där på olycksplatsen. Även barnlösa singelbrandmän. Om det nu finns sådana. 😛 (Siii nu, nu kanske jag trampade någon stackars singelbrandman på tårna! I så fall vill jag be honom om ursäkt. Och ha hans telefonnummer. Näää jag skojade bara. Inte. Alltså hur ska jag ta mig ur den här bloggposten med äran i behåll?! Sätt punkt nu för böfvelen!)

 

* På finska finns det fantastiska uttrycket ”vetää herne nenään”, ”dra in en ärta i näsan” och det betyder att bli kränkt, ta på näsan, bli förolämpad och förnärmad. Ni kan tro att jag blev smått konfunderad när jag hörde det första gången, och inte visste vad det betydde. 😀 ”Men… varifrån fick din man en ärta? Och vad skulle han med den i NÄSAN att göra?!”

Annonser

6 thoughts on “Lättkränkt förmiddag

  1. Jag tänkte under dagen på att jag hade läst något smart om människovärde, men tappade bort det i flödet. Nu hittade jag det: ”[K]an man inte bara låta människor få ha ett okränkbart egenvärde i sig själva, utan att spela på deras civilstånd?” Så kloka och viktiga ord!

    Gilla

    • Tack! Jag är annars lite sen med svaret här, men då jag svarade på en hel hoper andra kommentarer i en session idag så kunde ju inte dina kommentarer få förbli svarslösa (ehe), fast jag redan svarade dig på annat håll.

      Gilla

  2. Jag förstår heller inte vad ärtorna ska i näsan att göra. Tänker bara på Lisabet som pillar in ärtor i näsan!

    Du bibehåller för övrigt äran genom hela blogginlägget, även om det svajar litelite på slutet 😉

    Gilla

    • Hehe! Det svajar, men jag landar på fötterna med den äran! I en live-konversation utan möjligheter till redigering hade äran dock flugit all världens väg för att aldrig återvända. Men det vet ju du. 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s