Andra inseminationen

Igår möttes jag av en smiley på ägglossningstestet (jag vet för övrigt ingen som blir så glad av att bli påkissad), och idag var det dags för andra inseminationen. Eller heter det insemineringen? Inseminationeringen!

Om förra gångens dominerande känsla var ”Lifvet, Döden, Tiden, Ödet!” lutade det den här gången mer åt ”Jaha, business as usual”. Lika ont* gjorde det igen (de där verktygen blir väl knappast skönare med tiden), men nu gick det mycket snabbare än sist så plågan var kort. Dessutom var ultraljudsskärmen en intressant distraktion. Äggblåsan hade redan spruckit, så jag hoppas att ägget fortfarande är piggt och fräscht där i äggledaren nånstans! Spermierna såg ut som en tunn, ljus ström som sprutades in. Fascinerande! (Och litelitelitelitelite äckligt om man riktigt börjar tänka på det. Vanligtvis är jag inte någon stor vän av andras kroppsvätskor. Så därför betalar jag tusentals euro för en främmande mans sperma och sen ska jag ägna några år åt att, täckt i dregel och upphickad mjölk, torka upp kiss, kakka och spyor.)

Efteråt gick jag till Citymarket för att bunkra te, närmare bestämt Clippers ööörl grej i storpack som inte finns i den lilla hålan där jag bor, och vid sidan av de vanliga, blå köpkorgarna fanns en trave med gröna ”singelkorgar”. Jag fnissade åt tanken på att ta en grön korg, svassa fram till en annan grön korg, fladdra oemotståndligt med näsborrarna och säga: ”Moro, vill du bli fosterpappa?” (Fatta ni? Fosterpappa, men också foster-pappa, dvs. pappa till ett foster! Ehe. He. (Nu finns det ju inget foster utan bara ett gäng förvirrade spermier och ett ägg som jag hoppas inte har passerat bäst före-datumet, men vafan, close enough.))

På vägen hem såg jag en man i min ålder som skuffade en barnvagn. Tänkte: ”Så du har hittat ditt livs kvinna, fått henne på smällen och nu är du en god far också din jäääääävel.” Ja-a, lite konstig i huvudet blir man ju nog av sånt härnt. 😀

Nu ska jag vänta på mens eller barn (ingendera brukar passera underlivet oförmärkt). Det känns lugnt den här gången, eftersom jag nu vet hur lätt det är att försöka på nytt om det blir pannkaka igen.

*Om nån nu blir avskräckt av hur ont jag säger att det gör, så är det alltså korva-ihop-tårna-och-kallsvettas-ont, inte spy-och-vrida-sig-i-plågor-ont. Ingen fara alltså!