Alla som jag inte är ihop med

En tanke som har hängt med mig under hela den här processen är om jag inte ändå är väldigt lat och bekväm av mig som anlitar en fertilitetsklinik hellre än att registrera mig på match.com eller skaffa Tinder. Jag funderar på vad jag ska svara om mitt barn en dag ställer mig mot väggen och frågar varför jag inte bara kunde gräva fram en vettig man någonstans, för det finns ju sådana!

Och det är det som är problemet: de finns! Och de är alla antingen upptagna, ointresserade, homosexuella, utom räckhåll, utanför min vetskap, släkt med mig, för gamla, för unga, för döda eller Jensen Ackles. När jag var liten hörde jag en tant säga till min mamma: ”Oj vad din dotter är söt, hon kommer att bli en riktig skönhet! Pojkarna kommer att stå i KÖ!”. Jag blev förfärligt stolt och glad då (en reaktion som praktiskt taget kan översättas till: ”Jee, jag är knullbar!”, cyn. fem. anm.*), men den välmenade kommentaren gjorde mer skada än nytta. Den bidrog till känslan av misslyckande när jag sedan växte upp (med ett helt vanligt utseende, mind you tantjävel!), och den enda kö av pojkar jag kunde hitta ledde inte till mitt ähjäräta utan till skolans matsal (och till de snygga flickornas jeansrumpor). Jag lyckades inte locka till mig några trånande horder av friare fast det uppenbarligen förväntades av mig, och därmed kändes det som om jag gjorde alla besvikna (i alla fall alla välmenande tanter).

Inte blev det bättre på karafronten som ung vuxen heller. Jag har varit förälskad EN gång i hela mitt liv, och med facit på hand kan jag dra en lättnadens suck över att mina känslor var obesvarade. Mig veterligen så har EN man varit intresserad av mig, och ett par till har kanske varit det, men det har inte klickat med en enda av dem av olika orsaker. De har nog verkat vara helt bra typer, men man ska inte bli ihop med folk av pur artighet. Det har funnits några som jag skulle ha kunnat tänka mig om de inte hade varit så förfärligt gifta. Mitt mål med en romantisk relation är inget mindre än en gemensam gravsten, och med såna förväntningar är det inte så lockande att pliktskyldigt göra halvhjärtade närmanden mot nån som verkar ”helt kiva”. Ibland brukar jag roa mig med att tänka på alla som jag INTE vill vara ihop med, och det är alltid upplyftande tankar eftersom jag varken är eller behöver bli ihop med dem.

Jag tror nog att jag kan träffa någon i mitt liv ännu, men då vill jag ha massor med tid på mig att hitta honom, lära känna honom och ta hem honom (förutsatt att han vill det förstås), och det har jag inte tid med just nu om jag vill bli mamma nån gång i livet. Så saker blir nu gjorda i fel ordning. Och mitt barn kommer garanterat aldrig att få höra: ”Ja se min lilla Nisse-Agda kommer att bli en riktig hjärtekrossare!” av mig. Och jag ska göra mitt bästa för att skydda hen från välmenande tantkommentarer som sätter skyhöga förväntningar på hens framtida kärleksliv.

*Den cyniska feministens anmärkning

Annonser

8 thoughts on “Alla som jag inte är ihop med

  1. Det är nog bara du som lyckas blanda så här högt och lågt i samma text. Jag skrattade högt åt Jensen Ackles uppdykande och cyn. fem. anm. (som jag direkt visste vad stod för), och fick blinka bort tårarna åt bilden av en gemensam gravsten som mål för en romantisk relation. Så hjärteskärande vackert och poetiskt klarar jag inte av så här tidigt om morgonen.

    För övrigt vill jag protestera mot uttalandet att saker nu blir gjorda ”i fel ordning”. Tvärtom blir de ju gjorda helt i rätt ordning enligt rådande omständigheter! Om du önskar dig både man och barn, och barnen har lite snävare tidsrymd för att bli till, så är det ju bara logiskt att fokusera på dem först och just nu. Du gör saker precis rätt ❤

    Gilla

    • Tack för vackra och kloka ord! Jag tycker ju nog också att det här är rätt ordning, men det är som om jag för säkerhets skull försvarar mig mot eventuell kritik genom att påpeka att jag nog är medveten om att det nu inte är så här som det brukar gå till. Och det är ju en helt dum reaktion egentligen. För det första har jag inte ens fått nån kritik, och om jag får skit för det här sen när jag ”kommer ut” så är jag ändå inte skyldig att anpassa mitt liv efter trångsynta personers världsbild.
      För övrigt så anade jag att du skulle fatta cyn. fem. anm., men jag tyckte att det vore slöseri med god punchline att inte förklara den för folk som inte är lika införstådda i mitt skriftspråk! 😀

      Gilla

      • Nä precis, de eventuella trångsynta personerna får anpassa sig efter ditt liv, eller så får de si sej hårt. Men jag förstår samtidigt din reaktion. För du gör inte som normen föreskriver, och varenda gång man går emot normen så måste man aktivt förhålla sig till den – till exempel genom att gardera sig.

        Gilla

  2. Tuosta ”väärästä järjestyksestä”… aiemmin ajattelin, että on toki mahdollista, että löytäisin elämäni rakkauden joskus myöhemmin. Mutta nyt tuntuu, ettei minua enää kiinnosta, paristakin syystä. Olen oppinut, että elämä on ihan kivaa ilman miestäkin. Monella tavalla parempaakin. Lähisuvussani on myös esimerkkejä isäpuolista, jotka kohtelevat lapsipuoliaan todella huonosti, ja tuollainen törppö käytös tuntuu olevan enemmänkin sääntö kuin poikkeus. Mieluummin olen ilman miestä kuin annan jonkun kohdella lastani epäreilusti. Ja toisaalta, jos selviän nyt ruuhkavuosista ilman puolisoa, niin en kyllä tarvitse puolisoa jatkossakaan.
    Myöskin vaatimustasoni on nyt noussut. Aiemmin olisin kelpuuttanut melkein kenet tahansa, mutta nyt en ottaisi ketään sellaista, joka millään tavalla sotkee minun tai lapseni elämää. En oikeastaan edes kaipaa parisuhdetta. Vauvalta saan läheisyyttä ihan riittävästi, eikä seksiäkään enää tee mieli.

    Aiemmin tosiaan ajattelin, että kyllä minä miehen vielä löydän, mutta näin ne ajatukset muuttuvat.

    Gilla

    • Jag har liknande tankar. Jag har aldrig direkt behövt en man i mitt liv, förutom till barnalstrande, och den biten håller jag på att åtgärda som bäst (får vi hoppas)! Själslig närhet får jag av vänner och familj, sex går bra att ha på egen hand. Jag tycker redan nu att jag har mitt liv så bra ordnat enligt mina egna vanor och system att det bara skulle bli jobbigt att börja kompromissa med någon annan (vuxen). Å andra sidan, om jag blev riktigt kär vet jag att jag nog skulle gå med på nästan vilka kompromisser som helst bara för att få ha honom i mitt liv. Men då ska jag ju lyckas bli kär först, och det verkar vara ganska svårt. Trots att jag trivs bra som singel, så kan jag få en släng av singelangst när jag stöter på par som verkar ha en sund, jämställd och lycklig relation. Men sen läser eller hör jag om kvinnor som får ta allt känslomässigt och praktiskt ansvar för sina relationer, och i praktiken är mammor åt både sina män och sina barn, och då känns det åter fantastiskt att vara singel. 🙂

      Gilla

  3. Haha alltså den cyniska feministens anmärkning! Skrattade högt! xD (och hon har helt rätt. Tråkig tantkommentar) Jag ramlade just in på din blogg, och grattade ju ren på Ansiktsboken men vill säga igen att så spännande resa du är inne på och så härligt med ett barn!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s