Cravings och METAL

Idag är det vecka 6+1 och en vecka kvar till det tidig ultrat. Jag har tittat på tidiga ultraljudsvideor på youtube. Det var trevligt. Sen tittade jag på ultraljudsvideor av missfall. Det var mindre trevligt. Men jag är inte särskilt orolig i nuläget – sett till ålder, hälsa och livsstil borde jag inte ha nåt att oroa mig för, så om nåt skiter sig är det inget jag ändå skulle ha kunnat påverka. Det är vad det är och blir vad det blir!

Idag berättade jag för min moster att jag är gravid. Egentligen är det lite för tidigt att inviga släkten, men om det blir missfall vill jag kunna berätta det för henne. Hon såg överraskad ut men tyckte att ”det är rätt, det!”, och sen visade det sig att hon kände till en kvinna som har två vuxna barn som blivit till med donator. Där ser man, de är vanligare än man tror! 🙂

Jag skrev i mitt förra inlägg att jag inte kände mig gravid. Nå, nu känns det nog! Jag mår inte illa på morgnarna, men känner mig lite bläh på eftermiddagar och kvällar. Häromdagen blev jag så förfärligt sugen på småbröd att jag bakade en plåt sirapssnittar. Den första biten smakade ljuvligt, de andra två sådär och sen ville jag inte se resten, till min familjs stora lycka eftersom de fick äta upp dem! 😀 Jag har alltid älskat choklad, glass och bakverk, men nu får jag kväljningar av bara tanken på dem. För ett par dagar sedan ville jag bara ha juice, äpplen, paprika och morötter, nu vill jag ha salt och protein. För första gången någonsin ligger det en tub kaviar i mitt kylskåp, eftersom jag plötsligt fick för mig att jag älskar ägghalvor med kaviar. Jag har ätit kaviar tidigare typ tre gånger i mitt liv. Men OJ vad gott det är! (Just nu.) I övrigt vill jag helst ägna mig åt att sova eller promenera i skogen. Fast det ville jag nog redan tidigare, så det hamnar utanför gravidkontot. Tyvärr måste man jobba och diska också. On se niin väärin.

Det är nog ganska märkligt att få uppleva det här. Ännu märkligare måste det ju kännas att ha en stor mage som lever ett eget liv och trrrrycker upp mina tarrrrmarrrr i brrrröstkorrrgen. Och sen börjar benbitarna i bäckenet glappa för att barnets krrrranium ska kunna trrrrryckas ut ur min krrrrropp och det kommer att vara blooooood och slemmmm och smärätaaaa! Vilket annars för tankarna till typ alla Children of Bodoms låttexter. Graviditet och förlossning är nog ganska METAL egentligen. Mycket mer kova än att klä sig i svart och stå och stirra i skogen. \m/

Annonser

2 thoughts on “Cravings och METAL

  1. Varför inte kombinera svartklädsel, skogsgående (eller -stående) och graviditet, så blir du nu så METAL att det inte är riktigt klokt 😀

    Det blir spännande att få höra om ditt ultraljud senare! Heja heja, fast du inte kan påverka det.

    Gilla

    • Tack! Jo, att måla sig i corpse paint och gå ut i skogen och föda barn under en gran måste ju vara den ultimata definitionen av METAL. Inte att förväxlas med metal, som är en musikstil. 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s