Lite funderingar kring mens

En mycket oväntad följd av den här graviditeten är att jag saknar min mens. Det verkar ganska märkligt med tanke på att mens är opraktiskt och obekvämt. Men nu när den har lyst med sin frånvaro i två månader märker jag att nånting saknas. Den har alltid kommit som ett kvitto på att maskineriet är igång och fungerar, och efteråt känner man (jag) sig (mig) ursköljd och nystädad. Nu känns det som om det är heldött på nedervåningen, vilket också är ganska märkligt eftersom där aldrig förr har varit så mycket action som nu. Det känns bara inte just där ännu.

I höstas hade Radio X3M en mensvecka där de diskuterade mens ur alla möjliga synvinklar. Jag tyckte det var ett jättebra initiativ och lärorikt för alla, men av kommentarerna att döma finns det fortfarande till synes vettiga och vidsynta män som tycker att den offentliga diskussionen ska hållas mensfri eftersom mens är äckligt. Då blir man ju prrrrrovocerad och vill bara springa omkring och skrika MENS MENS MENS!!! Men istället för att göra det, så bifogar jag en menslista som jag lånade av Ileea.

Känslan när du fick din första mens?

Jag var drygt 13 och hade väntat läääänge på att få mens. När den väl kom var det spännande och lite nolot. Å ena sidan var jag glad över att vara stor och ”med”, men å andra sidan kände jag mig inte på långa vägar vuxen ännu, vilket jag ju inte heller var.

Hur har du koll på din menscykel?

Jag har alltid skrivit upp när den börjar för att hålla lite koll på när den kan dyka upp nästa gång. I och med fertilitetsbehandlingen så har jag haft STENKOLL på den under det senaste året. Jag har t.o.m. gjort upp diagram för att kolla hur cyklernas längder fördelar sig (24-31 dagar, oftast 27).

Med vem pratar du om mens?

Med mamma och mina närmaste vänner (som alla är kvinnor).

Har du nån gång blivit överrumplad av din mens?

Jo, eftersom den är oregelbunden så har det hänt många gånger (”Vah? REDAN?! Jag skulle ju till simhallen idag din jäääävel!!”). Lyckligtvis börjar den väldigt försiktigt, så jag hinner alltid skaffa fram skydd i tid. Värre är det att bli överrumplad medan den pågår, t.ex. när det kommer en sats PRECIS under de 10 sekunderna från att man kliver ur duschen till att man får en ny binda på plats. 😛 Det ser å andra sidan ganska häftigt ut på golvet, lite Psycho sådär.

Den pinsammaste situationen din mens har utsatt dig för?

Det är alltid pinsamt att råka blöda på någon annans lakan och madrass. Det har lyckligtvis bara hänt en gång, vad jag minns.

Hur ont gör din mens när det är som värst?

Jag är lyckligt lottad såtillvida att jag bara minns tre gånger då jag inte har kunnat sova pga. mensvärk. Annars är värken i stil med att jag måste rynka pannan och skruva på mig medan jag står och diskar. Inte så farlig, med andra ord.

Vad tycker du om din mens?

Tjaha, meh. Int veit ja nu. Som sagt, obekväm och opraktisk men ändå bra att den finns. Inga konstigheter.

Ditt bästa mensminne?

En gång på en körresa upptäckte jag i bussen hem att jag hade glömt att sätta i en ny binda. Två timmar utan binda på ett bussäte är inte bra om man har mens, så jag smög ner en binda i trosorna utan att någon märkte det, i skydd av vinterkappan. Inte ens den som satt brevid mig märkte det. Det tycker jag var ganska skickligt! 😀

Det är också jätteroligt att höra andras värsta menshistorier. Lite i stil med ”Huuuuuuj, berätta mera!”. 😀

Annonser

6 thoughts on “Lite funderingar kring mens

  1. Roligt att läsa din version av menslistan, jag har väntat på den! 🙂 Jag är så jähähävla avundsjuk på din (frånvaro av) mensvärk (även om det är lite lättare nu med p-piller) så jag kan inte alls relatera till saknad av utebliven mens :p Däremot är jag ju helt på samma linje angående mensdiskussioner och tabubrytande. Vill liksom trycka upp en blodig tampong i näsan på alla de som påstår att mens till sin natur är äckligt, och tycker att man ska hålla käften om den. Dom ska nog riktigt hålla käften, dom!

    Gilla

    • Nå att dom ska! Jo jag vet många (t.ex. du) som helst skulle slippa all mens någonstans någonsin fårevör änd evör amen. Och jag förstår det så väl, efter alla skräckhistorier om hur ont man kan ha. Nog är det märkligt att det inte ännu finns något bra botemedel mot mensvärk! Stryk sku nån ha!

      Gilla

  2. Moi! Olen ollut aika kiireinen omien projektieni parissa, enkä ole ehtinyt tännekään kuin hieman kurkkimaan. Toisaalla netissä huomasin kuitenkin, että nyt haetaan elämänmuutosta toteuttavia henkilöitä tv-ohjelmaan, jota näytetään ensi vuonna. Yksi esimerkki oli, että ”jos hankit lapsen keinohedelmöityksellä tai adoptiolla”. Siksi päätin vinkata tämän jutun täällä. Jos vaikka joku itsellisistä tulevista mammoista kokisi asian omakseen. Olisi kyllä ihana nähdä ohjelmassa tällainenkin elämänmuutos. Alla linkki, josta saa lisätietoa.

    http://haeohjelmaan.net/

    Gilla

    • Kiitos vinkistä! Itsellinen nainen joka saa lapsen keinohedelmöityksellä pitäisi ehdottomasti päästä ohjelmaan, mutta luulen että sen on oltava joku muu kuin minä. Olen aivan liian ujo, eikä suomenkielentaitoni ihan riitä tällaisen tärkeän aiheen kuvaamiseen. Oletko vinkannut Donnalle? 😉

      Gilla

      • Kiitos itsellesi vinkistä! Kävin siis laittamassa saman linkin Donnan kommenttilootaan. Sinun suomen kielesi on aivan erinomaista! Se ei olisi ollut ohjelman este, mutta ymmärrän ujouden ja sen, jos juttu ei tunnu omalta. Onhan tällaiseen ohjelmaan meno ylipäätään tosi iso paljastus ja mitä intiimimpien asioiden kanssa ollaan tekemisissä, sitä enemmän asiaa joutuu varmasti miettimään. Olisi kyllä mahtavaa nähdä ihan televisiossa joku itsellinen äiti, sillä edelleen aiheeseen liittyy paljon mystiikkaa. Lesboparin lapsen hankinta hedelmöityshoidoilla on sekin paljon ”tavallisempaa” kuin itsellisen naisen. Lesbopareja lapsineen onkin ollut paljon mediassa.

        Yritän palata lukemaan postauksiasi paremmalla ajalla. Olet päivittänyt ihailtavan ahkerasti! Ihanaa joulukuuta sinulle. Tämä taitaakin olla sinulle viimeinen joulukuu ilman lasta…

        Gilla

      • Kiitos kielitaitojeni kehumistesta! 🙂 Vaikka kirjoitan paremmin kuin puhun, pärjäisin kyllä suomeksi televisiossakin, mutta kyseessä on niin tärkeä aihe että haluan osata käyttää koko sanavarastoni, eikä vain pieni osa. Toivotaan että saadaan joku itsellinen nainen mukaan tv-ohjelmaan!

        Niinpä taitaakin olla, että ensi jouluna teen joulun askareita kantoliina selässä. Outo mutta kiva ajatus! Hyvää joulun odotusta sinullekin! 🙂

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s