Vecka 17+0

Idag var jag på rådgivningen och fick ta mig en titt på lillspratle igen. Hen låg i fosterställning (som sig bör) och visade upp en fotsula. En hel liten fotsula med tår och allt! 🙂 Rådgivningstanten visade var jag kunde känna barnets huvud genom bukväggen. Det var en mycket märklig känsla! När jag försökte känna på nytt hemma, hade ungen förstås flyttat sig så jag inte kände nånting. Jag har inte ännu heller riktigt fattat att där faktiskt finns ett barn, för det enda jag har haft att gå efter är ultraljudsbilder (som ser likadana ut som alla andras ultraljudsbilder) och en liten utbuktning på magen (som lika bra kunde vara för mycket pizza). Väntar otåligt på de första sparkarna.

Jag läste att barnet nu kan höra, och känner igen mammans röst. Jag konstaterade lite krasst att eftersom jag bor ensam, jobbar hemma och oftast sköter mitt vardagliga sociala liv via facebook, så kan det gå flera dagar utan att jag säger ett ord. Däremot fiser jag ganska mycket pga. hormonerna, så barnet känner antagligen igen mina fisar bättre än min röst! 😀 Men sen när ungen börjar sparka så ska jag börja prata med magen. Än så länge känns det dock som att prata med typ mitt knä, dvs. väldigt fånigt, så jag håller käft.

Jag lyssnar väldigt ivrigt på graviditetspoddar just nu. I ett avsnitt berättade en kvinna att hennes man var så rädd att det skulle hända fostret något, så han förbjöd henne att göra en massa saker under graviditeten, t.ex. stå på pallar eller måla väggar. Det tänkte jag lite nöjt på idag när jag tog skridskorna och gick till en isplan i närheten. Jag är inte särskilt bra på att skrinna och nu var det dessutom ett år sen sist, men jag VILLE skrinna så jag GJORDE det. Helt utan tillstånd av någon man. Jag är inte någon ömtålig varelse som måste beskyddas. Och inte ramlade jag heller, eftersom jag förstod att hålla mig inom mina begränsningar. Jag är inte ömtålig, men inte heller dum. 😛

Annonser

3 thoughts on “Vecka 17+0

  1. Jag får börja skicka en massa roliga länkar och så får vi ha fjantiga diskussioner på Fb så lär sig ongen att känna igen ditt skratt också, och inte bara dina fisar 😀

    Gilla

  2. 😀 Angående att Lillspratle flyttat sig när du väl skulle känna på hen senare… Båda mina yngsta trivdes i den där åldern av någon anledning i en sån ställning att de låg med ryggen mot högra hörnet av buken, sett från mitt perspektiv. När jag låg på rygg och drog in magen var magen annars platt, men på högra sidan syntes tydligt en tjock korv 😀 Man funderar nog vad dom sysslar med därinne ibland.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s